Tillbaka

En insats utöver det vanliga

Published: 2019-01-14 11:32

I höstas så träffade jag en kollega med ett otroligt inspirerande kall i livet. Jag kände direkt att jag skulle vilja skriva om henne och belysa den fantastiska insats hon och hennes man gör. Gissa hur tacksam jag blev när hon gick med på att träffas och gärna ställde upp på en intervju! Hon heter Monica Forsberg och brinner för att hjälpa utsatta människor på Zanzibar. Precis innan jul fick jag möjligheten att sitta ner en stund och prata med henne. Här kommer en liten bit av hennes tankeväckande berättelse, skrivet ur hennes perspektiv:

Allt började för 4 år sedan, med en bröllopsresa till Zanzibar. En kväll fick jag och min man hjälp av en lokalinvånare att hitta till en bar där vi kunde lyssna på live musik. Vi umgicks med denne hjälpsamme man resten av kvällen och dagen efter blev vi hembjudna till honom och hans familj. Svenskar som vi är så trodde vi att vi skulle få middag och kanske ett par öl. Vad som mötte oss var ett rum med blankpolerat golv, ett lågt bord och två glas vatten. Vattnet var till mig och min man. Det var det enda de hade råd att bjuda på, själva drack de ingenting. När vi fick titta på resten av ”huset” fick vi en chock. Bortsett från ett polerat golv så hade de verkligen ingenting! Här började tankarna snurra.

När vi sedan kom hem igen till Sverige och kom in vårt egna vardagsrum så slogs jag av hur små mina problem var jämfört med den afrikanska familjen vi träffat. Mitt största bekymmer innan vi åkte hade varit att hitta rätt nyans på kuddarna i soffan och att renovera våra golv. Det kändes pinsamt när jag nu jämförde med hur livet såg ut för människorna i Zanzibar. Jag och min man bestämde oss där och då för att skippa konsumtion och vardagslyx och istället försöka göra en insats i Zanzibar. Det var inget jag hade planerat innan bröllopsresan, det bara blev så och sen tog det över mitt liv.

Det finns en skola i en by/stad som heter Kiwengwa. Det går ca 460 elever där. Vid vårt första besök hade de två gamla datorer från tidigt 90-tal som de använde för att lära ut datakunskap. Idag har de 16 begagnade laptops som vi burit ner i vårt handbagage under de 6 resor vi gjort hitintills. Då korruptionen i landet är stor vill vi inte riskera att bli av med datorer genom att skicka ner dem eller packa dem i det incheckade bagaget. Vi har också en deal med skolan som säger att vi kommer fortsätta hjälpa till med IT-kunskap och utrustning så länge det är eleverna som använder datorerna. Inte lärarna. Inte rektorn. Utan eleverna. Vi har också tydligt klargjort att om en enda dator saknas när vi kommer så får de inga fler. Vi berättar aldrig i förväg när vi reser dit och hitintills har alla datorer alltid funnits på plats. Det är med stor spänning och glädje som vi följer elevernas utveckling kring IT-kunskap och datorer.


I en annan by, Mfenesini, delar vi framförallt ut kläder och mediciner, hygienartiklar och leksaker. Byn är väldigt fattig och det kommer aldrig dit några turister. Vi är de enda mzungos (vita) som reser dit och barnen tycker det är väldigt spännande när vi kommer. De brukar springa runt och jaga oss eller gömma sig från oss, fnittra och skratta.

I oktober när vi reste ner för 6e gången, hade vi med oss 143kg bagage fördelat på fem resväskor och två tunga handbagage. Det är familj och vänner, grannar och kollegor som har skänkt kläder, leksaker, hygienprodukter eller pengar som har gjort detta möjligt. Mina kollegor är fantastiska. När jag kom till jobbet häromdagen stod det en påse med 8 nystrukna skjortor på mitt skrivbord. Några dagar senare kom det andra påsar med kläder, gosedjur och annat. Och så har det fortsatt.

Jag är tacksam över att jobba för ett företag som är så stöttande som Essity. Och att vi jobbar med hygienprodukter är helt perfekt. Hygien är så otroligt viktigt för vårt välbefinnande och tyvärr är inte hygienstandraden så bra i Zanzibar. Vi har alltid med oss tandborstar, bindor och trosskydd när vi reser ner och dessa produkter är väldigt uppskattade av människorna vi möter.  Bindorna och trosskydden delar vi ut i papperspåsar som döljer vad det är för produkter. Kvinnorna vill absolut inte att männen ska se att det är intimprodukter och hela ämnet är extremt tabubelagt.

I mars 2019 åker jag ner till Zanzibar för 7:e gången, och i oktober 2019 tar jag tjänstledigt för att tillbringa 6 veckor där. Jag vill lära mig mer om människorna i Zanzibar, hur vi kan hjälpa till ännu mer, samt lära mig swahili. Vårt nätverk växer och blir större och större, både i Sverige och i Zanzibar. Nyligen har vi börjat samarbeta med en organisation här i Göteborg som jobbar med ett kvinnosjukhus i Zanzibar. På vår senaste resa i oktober 2018 besökte vi detta sjukhus och delade ut bindor och inkontinensskydd. På bilden nedan kan ni se vilken glädje som produkterna skapade!

Människorna på Zanzibar ger mig så mycket. De fyller mig med kärlek, kraft, mod, styrka, perspektiv och tacksamhet. Det jag eventuellt klagade på eller oroade mig för tidigare, innan jag åkte till Zanzibar första gången, stör mig inte längre idag. Men allt är inte enbart glädje, stundtals är det oerhört svårt mentalt att möta och se det jag upplever på plats. Till exempel, när vi ser barn i de fattiga byarna som i princip slåss för att få tandborstar och gosedjur. Då är det jobbigt att gå in på hotellet till en ”normal” värld igen där turister dricker drinkar och sjunger ”We are the world, let’s feed the children”. 40 meter bort, utanför hotellets murar, finns just hungriga barn i trasiga kläder. Det är inget som turisterna tänker på när de beställer in en ny drink. Då brister det. På riktigt. Då behöver jag gå bort därifrån. Då behöver jag gråta ut min förtvivlan. Det tar hårt på mig att se kontrasterna och att förhålla mig till dem. Det hjälper att prata om upplevelserna och min man är ett fantastiskt stöd för mig och jag för honom. Det hjälper även att känna att jag gör en insats, om än kanske bara en droppe i havet sett i det stor hela. Zanzibar för mig är glädje, längtan och oro. Människorna där finns i mitt hjärta varje dag.

Tutaonana tena mungo akipenda – vi ses igen om Gud vill.

Jag är otroligt imponerad av Monicas berättelse och den insats som hon och hennes man gör. Hon får mig att vilja bli bättre och att bidra med egna gåvor. Hon är en inspiration.

Vill ni följa hennes resor till Zanzibar så hittar ni henne på Facebook under namnet Monica Forsberg Fd Svensson.

Bilderna i inlägget är tagna av Monicas vän Mia Rönnqvist.

Författare

Kommentarer
Hanna Svensson
03 juni 2019

Tack Heidi! Vill du veta mer så rekommenderar jag dig att ta kontakt med Monica via Facebook. Du hittar henne under namnet Monica Forsberg Fd Svensson.

Heidi Marquardt
07 maj 2019

Fint och berörande. Vill gärna veta mer.

Malin
07 maj 2019

Så inspirerande läsning!

Kristina
16 januari 2019

Wow, så otroligt rörande! Vilket fantastiskt initiativ!!!! ❤️

Harold smolders
15 januari 2019

Thanks for sharing. I have the utmost respect for Monica’s actions and involvement. She has my support!

Gabriella
15 januari 2019

Vilken fantastiskt fin berättelse!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


Tillbaka

Mer från Sverige

Hanna Svensson

Product Developer

Nya äventyr väntar!
juni 28, 2019
Hanna Svensson

Product Developer

Hanna Svensson

Product Developer

Våga göra fel!
maj 2, 2019
juni 28, 2019
6
maj 2, 2019
Essity på sociala medier
Mer från Sverige
Hanna Svensson

Product Developer

Nya äventyr väntar!
juni 28, 2019
Hanna Svensson

Product Developer

Hanna Svensson

Product Developer

Våga göra fel!
maj 2, 2019